Utvecklingssamtal med ungdomsspelare: en mall som håller

Innan du börjar: bestäm vad samtalet är

Det vanligaste misstaget är att blanda ihop två samtal. Ett utvecklingssamtal handlar om spelarens utveckling. Ett uttagningssamtal handlar om varför någon inte spelar. De kräver olika förberedelse och olika ton, och den som får det ena när hen väntade sig det andra går därifrån besviken oavsett vad du sa.

Säg vilket det är när du bokar. En mening räcker: "Det här handlar om hur du utvecklas, inte om laguttagningen."

Strukturen: fyra delar, en kvart

Håll ordningen. Att låta spelaren tala först är inte artighet — det är det som avgör om resten av samtalet blir ett samtal eller en föreläsning.

• 1. Spelaren först, cirka fem minuter. Du lyssnar och skriver ned.
• 2. Din bild, cirka fem minuter. Två saker som fungerar, en som ska bli bättre.
• 3. En sak att jobba på till nästa gång. En, inte tre.
• 4. Boka uppföljningen innan ni reser er. Annars blir den inte av.

Frågorna som faktiskt ger svar

Undvik frågor som går att besvara med "bra". Fråga efter situationer i stället för omdömen — en tolvåring kan beskriva en match hen minns, men inte värdera sin egen utveckling i abstrakt.

• Vilken match i höst är du mest nöjd med, och vad var det som gjorde den bra?
• Vad är det som är svårast just nu, på träning eller i match?
• Om du fick välja position nästa säsong, vilken skulle det vara? Varför?
• Är det något jag gör som tränare som inte hjälper dig?
• Hur mycket vill du satsa på fotboll det närmaste året? Det finns inget fel svar.

Så ger du kritik som går att använda

Kritik som handlar om personen fastnar. Kritik som handlar om en situation går att göra något åt. Skillnaden mellan "du är passiv" och "i mitten av andra halvlek mot Rydboholm stod du still när vi tappade bollen" är att den andra går att träna bort.

Använd ett konkret exempel per punkt. Har du klipp är det ännu bättre — de flesta spelare minns situationen annorlunda än den var, och det är sällan för att de ljuger.

Det du inte ska göra

• Jämför inte med en lagkamrat. Aldrig, inte ens positivt.
• Lova ingenting om speltid. Ett samtal är inte platsen att förhandla laguttagning.
• Ha inte föräldern med i rummet från tolv år och uppåt, om inte spelaren själv vill det.
• Skriv inte ned något du inte skulle säga till spelaren rakt ut.
• Gör inte samtalet till en utvärdering av säsongen. Det är en annan sak, och den hör hemma i laget som helhet.

Att hålla ihop det över tid

Värdet ligger inte i samtalet utan i det andra samtalet, när du kan säga "vi sa det här i mars — hur har det gått?". Det kräver att du skrivit ned något, och att du hittar det ett halvår senare.

Ett kalkylark räcker långt. I Breakout kan du i stället sätta omdöme i fem delar — försvar, passning, styrka, skott och teknik — på de spelare som har omdömen påslaget, och spelaren ser det själv. Det ersätter inte samtalet, men det gör att både du och spelaren har samma utgångspunkt nästa gång.

Vanliga följdfrågor

Hur ofta bör man hålla utvecklingssamtal?

Två gånger per säsong räcker och är realistiskt för en ideell ledare. Ett i början, ett efter halva. Fler än så blir sällan av, och ett inställt samtal är sämre än ett aldrig inbokat.

Från vilken ålder är det meningsfullt?

Från ungefär tio år, men då kortare och mer konkret — fem minuter om en match spelaren minns. Den fulla strukturen fungerar från tolv till tretton.

Ska föräldrarna vara med?

Under tolv, gärna. Från tolv och uppåt: fråga spelaren. De flesta säger nej, och det svaret är i sig värt att respektera. Informera däremot alltid föräldrarna om att samtalen hålls och vad de handlar om.

Läs vidare

• Hur blir man scoutad i fotboll?